Vad är väl en bal...

.. alldeles alldeles underbar, eller kanske ett sjöslag? Det var nog faktiskt närmare det sistnämnda här i lördags, vilken fest! Vi var på Goodwood Park Hotel, ett vackert hotell inte alls långt ifrån där vi bor. Inte för att det hindrade mig från att åka taxi, en kvarts promenad hade resulterat i att allt smink hade runnit av mig och att svettfläckar hade spridit sig på min röda klänning. Svårt att hålla sig fräsch någon längre stund här i tropikerna. Så, mingel och kindpussar innan en 4-rätters middag som var riktigt bra. SOLO, coverband från Sverige var influgna som middagsunderhållning och vi fick frossa i hits från 60-70-80-talet och en hel del schlager. Det gick hem i svensklägret kan jag lova. Undrar dock vad de inbjudna asiatiska gästerna tyckte.. Sedan blev det dans hela natten, när hotellet stängde fortsatte vi till Forbidden City på Clarke Quay. Vilken kväll... dramerna som inte lämpar sig för publicering här duggade tätt och jag fick ännu en inblick i hur expatrit-livet här kan te sig. Efter en debriefing med prinsessan A på natten var jag i säng vid halv sex... pust, jag är för gammal :)

I söndags tog vi emot Patric och Uffe, kusin och morbror till O och det blev en full eftermiddags-sightseeing. Marina Bay Sands, Orchard Road, middag på Café Iguana och drink på Clarke Quay.
Igår var det arbetsdag igen och våra besökare pös iväg på egna äventyr när jag satte mig för att jobba och O också åkte till jobbet. Tyvärr, eller kanske inte, öppnade sig himlen och det längsta regnoväder sedan jag flyttade hit satte igång. Så för Uffe och Patric blev det ett kryssande mellan olika restauranger och barer med tak, något de inte hade något emot såvitt jag förstår :)

På eftermiddagen igår följde jag med Karin och dotter och tittade på lägenheter. De funderar på att flytta till något större och jag tycker det är intressant att få se olika områden och boenden. Kan konstatera att vi bor otroligt fint, inte någon av de lägenheter jag såg igår var nyare eller fräschare. O valde väl.
Men herregud vilka priser... det vi kollade på var 4 bedroom apartments, alltså fyra sovrum, matsal/vardagsrum, oftast litet kök, 3 badrum och en bostadsdel för maiden, i anslutning till tvättstugan. Pris: 45 000-55 000 SEK/månad. Pust. Vår lägenhet är ett fynd.

På kvällen slöt vi upp med Ingemar och Nina, kollega till Uffe från Nordea i Sverige som nu har bott här några månader. Middag på Blue Jazz Café, med otroligt god och prisvärd persisk mat. Mums. Efter middagen visade O oss en bar jag inte tidigare varit till, Divine. I botten av en myndighetsbyggnad som ser ut som Gotham City, tung och mörk, öppnar sig denna helt fantastiska bar. Ombonad och mysig, med livemusik i bakgrunden. Att vara servitris här är inget för någon med svindel, då vin"källaren" går från golv till tak och varje gång det beställdes en flaska kopplade servitrisen, som hade änglavingar, på sig en sele och "flög" och hämtade vinet. Det gäller att särskilja sig på något sätt i denna djungel av barer.

Idag är jag lite ynklig, halsont och halvfebrig och håller mig inne. Som sagt, för gammal för att vara vaken till halv sex, det straffar sig... Ska försöka repa mig till kvällen, då vi fortsätter sightseeandet med after work på Fairmont Hotel, middag på Chijmes och givetvis Singapore Sling på Raffles. Det är lite för roligt att ha gäster för att låta lite halsont stoppa :)

Fredag kväll

... och just tillbaka från en stämningsfull konsert på Lee Foundation Theatre. Karin, min nya norska väninna som jag lärde känna i Hua Hin, tog med mig och det gjorde en fin fredagkväll. International Festival Chorus är en internationell kör som vad jag förstår håller två konserter om året. Nu var det dags för Christmas Northern Lights, som höres en julkonsert med inspiration från Norden. Så nu har jag fått lyssna till singaporeaner av olika ursprung, som har sjungit både Halleluja, pris herren på norska och Jul, jul, strålande jul på osannolikt riktig svenska. Kan man låta bli att bli imponerad när solisten A Young Kwon ställer sig längst fram och sjunger en del ur Våren av Edvard Grieg på klingande norska? Vilken underbar smältdegel av olika kulturer den här staden är.

O har åkt till Phuket över helgen för att möta upp morbror och kusin där. På söndag följer de med hit för att stanna några dagar och det ska bli kul att ha gäster. Det betyder att jag imorgon får gå själv på SBAS midvinterbal. SBAS är Swedish Business Association of Singapore, en organisation som främjar affärer mellan Sverige och Singapore och ett nätverk för svenskar verksamma i Singapore. Nu är det dags för midvinterbal och enligt Eva som tar med mig var balen förra året en av årets roligaste fester.  I år har det till och med flugits in underhållning, någon som vet vad SOLO kan vara för något? Så länge jag får dansa är jag nöjd! Så idag har det shoppats skor och en liten fjäder till håret, jag är redo.

Hoppas ni får en fin adventshelg därhemma!

Hemma hos del 2

Lägenheten vi bor i är stor, tre sovrum, två badrum. När vi är själva här känns det ju onödigt stort, men det är inte så jobbigt att stänga av ac:n och stänga dörren till två rum heller. Och lägenheten kommer att få bekänna färg i jul, med början i helgen kommer vi ha besök ända fram till januari, och då känns det fint att kunna välkomna med allt detta utrymme.
Lägenheten hyr vi av en kines som köpt den som investering. Nämnda kines har också inrett den och alla möbler fanns på plats från början. Det skulle ju kunna ha blivit hur tokigt som helst, men jag tycker att det duger mer än bra.
Såhär ser det:

Här kommer man in i lägenheten, direkt från hissen. Ibland får man en ofrivillig inblick i grannarnas vardagsliv när man åker tillsammans med dem och hissen öppnas på deras våning. Man har då nämligen full insyn i deras vardagsrum. Jag har fått se både hav av leksaker och kinesiskt födelsedagsfirande :)

Vardagsrummet. Skinnsoffan lämnar designmässigt lite att önska och även komfortmässigt (skinn är halt ibland och klistrigt när man är varm, som man oftast är i det här landet) men har utfällbara benstöd som kompenserar.

Andra delen av vardagsrummet, pretentiöst kallat matsalen. Eller för det mesta kontoret. Här sitter jag och jobbar, med utsikt över Novena och Toa Payoh och inte minst Mc Ritchie Reservoir. Men för all del, Smålandsstenars södra industriområde är ju också vackert.

Balkongen där man bjuds bubbel och frukt när man kommer på besök. Det ni, kom kom!

En av två tappra växter i det här hushållet. Tofflorna ingår också i inredningen kinesen tillhandahåller.

Utöver den stora balkongen finns också en växtbalkong, där tanken är att man ska fylla upp med massa växter för att få lite trädgårdskänsla. Nåja, en växt gör ingen trädgård, men lite grönt blir det iaf. Just denna tappra krigare börjar precis återhämta sig efter ett mordförsök, vi hade visst inte klargjort vem som ansvarade för vattning med resultatet att ingen gjorde det.

Le kitchen, väldigt väl utrustat för att vara här. Många lägenheter, mestadels mindre då, har kök anpassade för "light cooking" vilket i princip innebär en kokplatta. Men här finns tre gasplattor, ugn och micro och diskmaskin. Och det har faktiskt blivit lite mat lagat, senaste gasräkningen visade på en trefaldig förbrukning sedan jag flyttade in :)

Det här är ett rum du inte hittar i en svensk lägenhet. Det är här the maid's room. Här ska alltså hushållerskan bo om man har en på heltid. Det är ett rum i direkt anslutning till tvättstugan och det är ca 4 kvadratmeter. Här står det just nu en byrå som vi inte behöver och två resväskor.

Och här är maiden's badrum, hos oss använt som städskrubb. Såklart kan man tycka att det är grymt att maiden får bo utanför familjens område, men jag väljer nog att tycka att det är ganska skönt för henne att få ett eget, privat utrymme. Och många kommer från väldigt väldigt enkla förhållanden, framför allt i Filippinerna, och då kanske det är inte ter sig så hemskt. Givetvis har maider det olika bra här, men de flesta verkar behandlas väl av sina arbetsgivare. De tjänar runt 3000 SEK i månaden, och då ingår mat och logi. De är lediga varje söndag och åker hem en gång om året. Lagen säger bara en ledig dag i månaden och en hemresa vartannat år, men jag vad jag förstår hjälper de flesta arbetsgivare till med mer än så.

Gästbadrummet.

Lilla sovrummet, som nu tjänstgör som torkrum. Här kommer Gerd och Roggan bo första tiden, innan de uppgraderas till stora sovrummet. Samma resa väntar Mackan och Emelie.

Stora gästrummet. Här ska snart mamma och pappa inkvarteras, jag längtar!

Master bathroom. Badrummet och vårt sovrum är som en egen liten avdelning man kan stänga om. Bra när man delar lägenhet eller har besök.

Master bedroom, där jag haft sovmorgon i 7 veckor. Här är gardinerna fördragna, men annars har man samma utsikt som från balkongen. På kvällarna är det helt fantastiskt, jag låg flera kvällar i början och kunde knappt somna, kunde inte bara få nog av alla ljus.

Sådär, då vet ni hur vi har det. När kommer ni och hälsar på?

Hej Hanoi

Så, ett nytt försök med  Hanoi, och det börjar med två timmars försening ut från Singapore. Lite trist, då vi bokat ett svindyrt (min åsikt, prisvärt Olas åsikt) hotell i Hanoi och jag verkligen hade sett fram emot att få äta en mysig middag där innan det var dags för skönhetssömnen och uppstigning innan 7. Nåja, vi kommer fram till Sofitel Legend Metropole vid niotiden och checkar in på ett väldigt vackert rum.

Vi får även en fantastisk middag,  och jag får känna lite på det som ska vara Vietnams kulinariska upplevelser, något jag inte alls upplevde sist vi var här, jag och lillebror. Men nu, färska vårrullar, räkpannkaka, grillspett, O’s trilogi av ank- foie gras, allt var väldigt väldigt gott.

Hotellet exteriört

Onsdag morgon hämtas vi och åker 3 timmar buss mot Halong Bay.  Ett stopp på ett såntdär obligatoriskt försäljningsställe av traditionellt hantverk, här både textil, stenskulpturer (jättekul att frakta hem) och tavlor. Nåja, om det nu är sant som det sägs att sakerna säljs till förmån för krigsskadade så känns det bra att spendera. För att göra en liten tänkvärd parentes, än idag skadas flera tusen varje år av minor som finns kvar sedan Vietnamkriget (eller som det kallas här, the American War).

Ola funderar på att slå till på en trädgårdsbuddha

Väl i hamnen i Halong Bay inser vi att vi inte på något sätt är de enda som tagit oss hit. Djonkerna ligger på rad i hamnen, och totalt lär det finnas 850st, alla redo att lasta mellan 16 och 40 turister. Vår båt tar 16 passagerare och jag får direkt intrycket att vi är ett glatt gäng. Australiensare, britter, amerikaner, fransmän och så då två svenskar.  I mitt nästa liv ska jag bli australiensare, mer lättsamma människor tror jag inte jag träffat.

Vår lilla hytt

Spenderades en hel del tid på däck, med denna utsikt

Över en härlig lunch med fisk, tofu, grönsaker, bläckfisk och biff lär vi känna två amerikanska tjejer som båda jobbar som dietister. Hmm, intressant. Ingen risk för jobbrist i det landet. Man blir skrämd när Allie berättar att hon får in barn i 2-3årsåldern som är obese, lider av fetma, och att gastrisk bypass numera blir mer och mer av bantningsmetod än sista utväg.  Och kanske framför allt av att de möter patienter som är helt utan insikt, eftersom alla de känner och hela deras familj ser likadana ut, då är det väl inget konstigt eller sjukligt? Alla ser väl ut såhär? Pust.

Halong Bay är verkligen precis så vackert som förväntat. Limestonerocks, precis som i El Nido i Filippinerna där vi var i somras. Här är dock vattnet inte lika klart, men det går väl att förstå att det är ett världsarv. Vi får första eftermiddagen besöka Amazing Cave, som är en helt enorm grotta, med fina formationer. En fransman bestämmer sig för att förhöja vår upplevelse och plockar fram en trumpet som han spelar på under hela promenaden upp till grottan och väl i det största rummet i grottan toppar han med Ave Maria. Så otroligt oväntat, vackert och stämningsfullt.

Många båtar vid grottan

Tillbaka i båten får vi en middag som är minst lika bra som lunchen och till och med avslutas med tårta och sång för Dave som fyller 50 imorgon. Besättningen drar ner skratt när de sätter tårtan framför Henry, som inte riktigt förstår men håller god min tills han förstår misstaget.  En grupp som förs samman såhär för något dygn kan vara en ganska stiff upplevelse, men inte med det här gänget. Mycket skratt och mycket prat och det var verkligen genuint roligt.  

Andra dagen i bukten bjuder först kajaktur bland klippor och mitt i en flytande by. Här ute i Halong Bay finns fyra flytande fiskebyar med 500-1000 invånare per by. Alla bor alltså på flottar och lever hela sina liv här. Det finns skola för barnen upp till sjätte klass och en gissning är att det också är så länge de flesta går i skolan. Man gifter sig bara med personer från någon av de andra flytande byarna och man följer i föräldrars fotspår och försörjer sig på fiske och då kanske viss kajakuthyrning till turistbåtar.

Till eftermiddagen hade vi bokat klippklättring och det var inte utan lite nerver som jag antog den utmaningen. Har bara testat klättervägg innan och nu gick vi iland på en strand, med klippor som reser sig rakt upp (i mitt tycke) och är hur höga som helst. Instruktörerna förbereder tre olika leder uppför klippan, av olika svårighetsgrad. Den svåraste lämnas åt den lokala guiden, som i sina flip-flops fullkomligt flyger uppför klippan och får det att se ut som en söndagspromenad. Ingen av oss var ens i närheten av att klara den leden och han gör det i flip-flops. Suck.

Nåja, vi kämpade på med de båda enklare lederna och vilken adrenalinskjuts det är att försöka hitta en väg upp, nästa förflyttning för fötterna och ett säkert grepp med svettiga, hala händer. Jag trodde jag skulle tycka det var lite pinsamt att alla andra tittade på medan jag hängde där, men väl på klippan var jag så koncentrerad på att inte ramla ner att allt annat bara försvann. Man har givetvis en klättersele på sig och är säkrad så, men man vill ändå inte för allt i världen tappa greppet eller halka med fötterna. Trots några skrapsår och ännu fler blåmärken gav detta definitivt mersmak, jag vill få fler såna adrenalintoppar!

Ola in action

Jag stretar på

Klippväggen och stranden vi var på

Igår bestod största delen av dagen av transport tillbaka till Hanoi. Först tillbaka till hamnen i sakta mak och vi fick några timmar i nästan solsken på däck. Sedan dryga tre timmar bilåkning igen. Och sedan dags att ge sig ut i kaoset i Hanoi. Trafiken är fullkomligt vettvillig, jag är förundrad och mycket tacksam att vi inte en enda gång hamnade under en bil, motorcykel, cykeltaxi eller vespa. Ännu en underbar middag på 69, där den gröna papayasalladen var så god att vi fick beställa in en extra att okynnesäta och vårrullarna var sådär krispiga och goda så man önskar att de aldrig ska ta slut. Jag kan inte komma ihåg att jag och lillebror åt mycket gott i Vietnam, men den här gången har maten varit helt fenomenal.

Efter middagen vet jag inte vad som hände, men vi gick helt bananas på lacquerwareaffären och kom hem med skålar, lyktor, fat och tavlor i ohyggliga mängder. Lacquerware är ett speciellt hantverk och vi hittade alltså alldeles för mycket som vi ville ta med hem. Mamma och pappa, Gerd och Roger, lillebror och Emelie, härmed uppmanas ni att inte fylla era resväskor, ni kommer att få hjälpa mig att undvika en förmögenhet i övervikt.

Det har verkligen varit en fin helg i Vietnam, och hör ni hur galet det låter? En helg i Vietnam. Att det bara låter sig göras. Tacksam är jag, så otroligt tacksam för den här chansen att få vara i den här delen av världen ett tag. Jag försöker verkligen ta det tillvara.

Halong Bay, andra gången gillt?

Lillebror, minns du när vi gjorde ett försök att se Halong Bay?

I mars 2007 var jag och lillebror M i Thailand, Kambodja och avslutningsvis Vietnam. Hängde härliga dagar på Phu Quoc och solade och badade, var i Ho Chi Minh City och skulle då avsluta med att se Halong Bay som ligger utanför Hanoi. Det här var vad vi hoppades på:

Så jag parkerade en matförgiftad och matt M på hotellrummet och skulle snabbt och enkelt förlänga våra visum några dagar. Tji fick jag. Den här i vanliga fall oerhört planerade reseledaren hade missat att det bara var en viss typ av visum som gick att förlänga, och då inte våra. Så efter en dags moppetaxiåkande runt till olika myndighetsinstanser i ett Hanoi i ösregn var det bara att åka till Thais kontor och få flygbiljetten ombokad, piska upp en sjuk lillebror och åka till Bangkok några dagar i förväg. Den gången blev det Hanoi 22 timmar.

Nytt försök idag, i eftermiddag åker vi och blir borta till lördag. Och än en gång hoppar jag jämfota över hur nära allt är, vilka weekendresor man kan göra.

Halong Bay, den här gången kommer du inte undan.

Taxi driver

Det är verkligen trevliga farbröder som kör taxi här. Och jag säger farbröder, för än så länge har det bara hänt en enda gång att det var en kvinna som körde, och bara en enda gång att det vara en man under 50 år. Förklaringen till åldern fick jag av den fina man som körde mig hem efter Kudeta i fredags natt. Verkligheten för chaffisar är rätt bister. Man äger inte sin egen bil, utan hyr den av taxibolaget. Man är två stycken som delar dygnet, och man kör ständig dag eller natt. Alltså antingen skiftet 05,00-17,00 eller skiftet 17,00-05,00. Ständigt. Tänk dig det, ständig dag eller natt, 7 dagar i veckan. 7 dagar i veckan. 7 dagar i veckan. På min försiktiga fråga om mannen hade familj skrattade han bara. Yes, have, they see me sleep. Och det är klart de gör. Han kommer hem efter fem på morgonen och åker igen innan fem på kvällen. Varje varje dag. Men han tyckte det var ok nu, när barnen var stora och inte behövde honom på samma sätt. För någon med mindre barn är det såklart helt omöjligt att jobba de tiderna och framför allt alla dagar i veckan. Det är nog den enkla förklaringen till att alla jag åkt med har jobbat i tio år och ser ut att vara runt 60 år, det är inte förenligt med ett normalt familjeliv.
Jag frågar givetvis också om semester och ledighet, som vi ju tar för givet. Men, man tar bara inte ledigt, eftersom man då fortfarande debiteras taxihyra, 103 SGD per skift, ca 550 SEK, och att hitta någon som vill "vikariera" för en är omöjligt, då alla jobbar lika mycket. Inkomsten är mellan 3000-4000 SGD, 16000-21000 SEK, vilket är en hyfsad inkomst, något över snittet. Min första chaffis tar ledigt 10 dagar om året och då åker han till Japan för att åka skidor med sin familj. Min andra chaffis, idag morse, kom inte riktigt ihåg när han var ledig sist. Men han klagade inte, för som han konstaterade, det är för varmt för att vara ute och gå, det är för dyrt att gå ut på krogen och tv visar 90% propaganda från statsmakten. Då kan man lika gärna köra bil. Och passa på att upplysa en nyfiken och frågvis svenska.

Utveckling...

Säkerhetsgenomgången på flyget brukar inte få särskilt mycket uppmärksamhet, och trots att jag har sett den massor av gånger undrar jag om jag egentligen skulle veta vad jag skulle göra vid en incident.
Om alla genomgångar gick till på det här sättet kanske det hade varit annorlunda. Måste flyga CEBU Pacific snart...

http://www.youtube.com/watch?v=9HA2sIRAA78&feature=player_embedded#!

För tio minuter sen låg jag vid poolen...

och nu bara tokregnar det. Börjar alltid på samma sätt, blåser upp lite, någon regndroppe, ett mörkt moln drar in. Då vet man att man har typ en kvart på sig. Nu dansar blixtarna över himlen, det åskar så jag knappt hör mina egna tankar och grannens stackars hund skäller och ylar i ren skräck för åskan.

Och så medan jag skriver detta lättar regnet, åskan hörs mer och mer i fjärran och det ljusnar igen. Vovven lugnar sig och så är det över.

Ekvatorväder indeed.

Julbasar

När var jag sist uppe kl 7? I september någon gång... och nu efter en utekväll... det var väl inte med språng jag tog mig ur sängen direkt :)
I taxi till Pasir Panjang Road, där norsk-svenska Sjömanskyrkan håller till i ett fint litet hus med fantastisk utsikt. Här bakade vi sedan kanelbullar, russinbullar, släta bullar och solskensbullar på löpande band under ledning av norske kocken Jon Inge. Mysigt mysigt att stå där och knåda och prata med de andra damerna. Mestadels norskor, men också Svea (lämpligt namn på en utlandssvenska) som efter 26 år i London, Aberdeen, Shanghai, Sydney och Singapore nu ska "pensionera" sig och flytta till.... Värnamo! Världen är bra liten, som så ofta. Träffade också ett gulligt par som flyttat hit för inte så länge sedan. De var ovanliga på ett bra sätt, då det var hon som fått utlandskontrakt med Scania, och han som var medföljande hemmaman. Duktig tjej som fått både ett och två höjda ögonbryn då hon som tjej och dessutom rödhårig klev in som den nya tekniska experten på huvudkontoret här i Singapore. Bra jobbat!

Här kommer lite bilder på det vi bakade och som sedan såldes. Julbasaren är en väldigt viktig inkomst för kyrkan här och särskilt bland norrmännen var det verkligen bra uppslutning. Ca 700 personer förväntades komma till basaren idag, och jag vet inte hur många bullar, kakor, frallor, marabouchoklad, tomtar, änglar och kransekager som såldes, men det var mängder.

Cecilia, jag och 500 bullar

Helg igen...

Jag börjar förstå pensionärer och arbetssökande som tycker att dagarna bara försvinner och att de har fullt upp. Så är det för mig nu. Ännu en vecka har passerat och jag måste kika i kalendern för att se vad som faktiskt hänt den här veckan. Kan konstatera att jag ändå har någon slags rutin. Sova tills jag vaknar, vilket normalt är mellan 8 och 9 någon gång. Simma om det är bra väder. Jobba några timmar. Lunch. Någon aktivitet. Fixa middag, umgås med Ola några timmar. Och sen är det kvällen. Tisdag och torsdag pilates på förmiddagen. Den här veckan har jag även varit på Asian Civilization Museum, enormt museum med asiatisk blandad konst och artefakter. Jag tyckte jag bara skummade på ytan och jag spenderade ändå tre timmar där. Hade det inte varit för att det finns så otroligt många andra muséer hade det varit värt ett återbesök. I måndags följde jag med Maria och Daniel och testade på boxning och muay thai på en väldigt snygg fight club. Hur kul som helst, och då särskilt thaiboxningen. Var helt inne på att börja träna där, tills prislappen presenterades. Skulle kosta mig 2600 SEK/månad... men det är klart, duscharna var ju hur fräscha som helt och instruktörerna mästare... suck, får nog hålla mig till simningen, löpningen och gymmet här på condot. Har även hunnit med middag i Little India, strosande i Marina Bay och Boat Quay. Igår bakade jag lite småkakor inför kyrkans julbasar, och när man har så mycket tid som jag har nu, gör jag ändå allt i sista sekund.
Igår kväll blev det först en drink på Boat Quay med Eva från Viken som jobbar på Alfa Laval här, Marie från Frösakull som jobbar för Diab här och Evas kompis Christina som är här och hälsar på. Senare middag på Fullerton Bay Hotel, och då med Adrian, Evas granne, och Amy och Yvonne. Alla tre singaporekineser som jobbar inom bankväsendet. Som jag tror hälften av alla här gör, finance or IT :) Avslutning på Kudeta, där vi hamnade i någon slags rysk modellflock. Sällan har jag känt mig så kort och tjock och glad som bland dessa långa, slanka, snygga och uppenbart uttråkade tjejer :) Bra kväll!

En kyrkans kvinna...

nä... det har jag ju aldrig riktigt varit... men när Sjömanskyrkans nyhetsblad kom i brevlådan och det bads om hjälp med julbaket tyckte jag att det kunde passa mig. Så idag ska det bakas småkakor och på lördag morgon är det uppställning i kyrkans kök för att baka kanelbullar i mängd till julbasaren. Skönt att få utlopp för ett uppdämt bakbehov och mest av allt ska det bli roligt att få se hur det är i vår norsk-svenska sjömanskyrka. Tycker det är fint att de finns utspridda över världen, redo att erbjuda gemenskap, samtal, andlig spis för de som vill och våfflor och kanelbullar för de som bara längtar efter det.

A fine country

Kom i samtal med vaktmästaren nu när jag tog mitt kvällsdopp. Det händer ganska ofta, att någon tilltalar en spontant sådär och det tycker jag verkligen om. Små korta samtal på tunnelbanan eller som nu vid poolen, och jag tycker alltid jag lär mig något nytt om Singapore. Och det är ju ett utbyte, singaporianen jag pratar med får också lära sig något, oftast att Sverige inte är landet i Alperna som är känt för choklad och ost :)

Idag kom samtalet in på rena och ordningssamma Singapore och vaktisen undrade om jag sett någon polis patrullera. Och nä, det har jag faktiskt inte. Enstaka polisbilar som stoppat fortkörare, men annars inte. Jag visste det redan, men blev igen upplyst om att bara för att de inte syns, betyder inte det att de inte finns. Civilpoliser är vanliga här och som om inte det vore nog sitter det också kameror nästan överallt. Inget kan hända i Singapore utan att en polis kan vara där på 20 minuter. I min vaktis ögon inget konstigt, att vara övervakad var man än är. Hans enkla lösning var att så länge man inte skräpar ner eller vandaliserar eller gör något annat dumt är man ju säker. Vad skulle vi tycka om det i Sverige?
Och skulle man skräpa ner, spotta tuggummi, äta eller dricka något på tunnelbanan (jo, det är sant, inte ens vatten) eller röka på fel ställe är det singaporianska bötessystemet hårt. Som ett exempel 500 SGD, dryga 3000 SEK för att mumsa på tunnelbanan.
Och det är väl pga detta som rubriken fick bli orden vaktisen skickade med mig ikväll, Singapore is a fine country. Fine som i rent och fläckfritt, och fine som i böter.
Fyndig liten gubbe.

You've got mail...

Hämta posten här brukar inte vara något speciellt för mig... en miljard reklamblad och en nästan lika stor hög med olika bankpapper till O. Men igår, igår var det minsann annorlunda, för då låg det ett bulligt härligt kuvert till MIG där! Se så fint!

För att inte tala om innehållet:

En försenad födelsedagspresent och som alltid med tanke. Så inte bara har jag nu nya böcker att läsa, jag har även fått uppdatera mig på lite av det som stått i tidningarna hemma. Bl.a. en artikel där en mycket bekant moderat politiker syntes i förgrund på en bild :) Tack Ingela och Henke, de kommer genast invigas vid poolen!

Mer helg

och helgen fortsatte med en riktig turistdag. Vi började med en lördagsförmiddag vid poolen, inte ofta det är riktig sol här men nu faktiskt... Sedan mot Marina Bay Sands, hotellkomplexet jag visat tidigare. Den här gången tog vi hissen upp till 57e våning och gick liksom på däck på den "båt" som utgör toppen på de tre hotellbyggnaderna. Trots att det nu hunnit bli lite dis, var utsikten fantastisk och man får en så bra bild av Singapore och av alla fartyg som ligger och väntar på att få gå in i hamn.

Utsikt över konserthus och teater, formade som durianfrukter. Luktar bättre dock.

Berit framför Merlion

Och så avslutades givetvis Singaporetouren med Singapore Sling på Raffles Long Bar, ett absolut måste! Det är nog en aktivitet jag inte kommer tröttna på, hur många gäster jag än får här. Gott gott.

Nu tar jag kvällen och myser lite med O, som sent ikväll åker till Sverige för en knapp vecka.
Tudilu.

Det går utför...

...igår var jag till och med för lat för att blogga. Måste varit den intensiva helgen som helt gjort slut på mig, jag börjar vänja mig vid att kunna göra allt i snigelfart...
Snigelfart har det inte varit under de här härliga dagarna med besök från Sverige. Jag och Berit lärde känna varandra på rosabussresa i Centralamerika och har hittat på lite olika bus sedan dess. Nu var hon på väg på ytterligare en bussresa, den här gången till Borneo och Filippinerna och passade på att göra Singapore några dagar.

Här kommer ett axplock av det vi hann med under tre fina dagar.

Galet goda tigerräkor med vitlök på Newton Circus

Hmm, den kanske är söt, men den var djävulsk. Jo, det är sant. Aporna i McRitchie Reservoir råder det delade meningar om. O menar att de aldrig har gjort honom något alls, utan bara sitter och stirrar tomt och käkar loppor på varandra. Jag menar att det beror på att han springer förbi dem så snabbt att de inte hinner reagera. Stannar man däremot för att fota dem, hinner de inse att man är en inkräktare som ska skrämmas bort. Genom att jaga inkräktaren och visa tänderna. Jodå. Medan Berit fotade denna lilla varelse tog den sikte på mig och skuttade mot mig. Jag är livrädd för dem från början och tänkte inte alls stå där och vänta på att den skulle hoppa på mig, så jag tog långa benet först, kanske med ett tillhörande skrik, och en förvånad Berit stod kvar i mitten. Bra tyckte apan och tog sikte på henne istället, med blottade gaddar och ett allmänt otrevligt uttryck. Mina skrik har nu också skrämt upp Berit, så att hon också vänder sig om och springer, varpå apan följer efter. Det är nu jag blir riktigt snabb och rundar ett hörn, med skräck i blick och adrenalinet pumpande. Men då står han där, the saviour. En skrynklig gammal man, lugn som få och med kloka ord. Don't run. Don't run. They want to play. And if not only play, very small, you just kick.
Mannen som talar med apor helt enkelt. Tack lilla skrynkliga mannen för att du tog oss förbi denna blodtörstiga apa och gjorde att vår djungelpromenad inte slutade där.

Det blev också en food walk till, och den var lika bra som förra gången. Nytt inslag: dumplings



Blev också ett besök i Little India, där Singapores alla indier samlats för att fira Deepavali, hinduernas största högtid. På grund av detta var fredagen helgdag och människor gick verkligen man ur huse. Vi passade på att äta fish biryani, titta på alla fina dekorationer och avslutade med att handla tilltugg inför kvällen, dragonfruit, guava, jordgubbar, chico, mango. Yummie.
Fredagkvällen var liten tjejkväll, men rosé och jordgubbar på balkongen, mat på Café Iguana, Singapores bästa tex-mex och dans på Pump Room. Tycker så mycket om Pump Room, som har eget husband med en transa till sångerska. Åh, vad jag gillar hennom.

Fortsättning följer.

Härlig vecka

Det här är ingen vanlig vecka, för den här veckan är rosabuss-Berit hos mig. Hon ska vidare på en bussresa till Borneo och Filippinerna och passade på att boka biljetten över Singapore. Smart! Det borde fler göra!
Så den här veckan började med en riktig slappardag i måndags, var ju givetvis helt utmattad efter Afternoon High Tea Buffet på the Regent i söndags :) Tur att Ola släpade ut mig på löptur på kvällen.
Tisdagen började också med löptur, till pilatespasset, som bara blir roligare och roligare. Kanske har något med att man blir vigare och vigare att göra... Och så dagens höjdpunkt, samtal med finaste V på hennes morgon. Botar lite saknad, men bara lite.
På kvällen gick vi på bio och så Legend of Guardians, animerad ugglefilm. Det här animerade har O verkligen introducerat för mig och nu kan jag se charmen med det. Det här kanske inte var det bästa jag sett, men ugglorna var söta och fikastunden efteråt mysig.
Och så igår gjorde Berit entré! Jag mötte upp på Changi Airport och det var så roligt att ses igen! Första eftermiddag/kväll spenderades vid poolen och med att äta tigerräkor på Newton Circus. Nu äter vi frukost och ska strax iväg för djungelvandring i McRitchie. Lunch i Little India och kanske ett litet fotspa, innan vi gör oss redo för kvällens food walk. Favorit i repris!

Hungry, anyone?

Oändliga är de spännande maträtter man stöter på... kineser har en... hmm.. annan smak...

Lite grisorgan kanske?

Eller en helgrillad anka?