Åsas tomtar har blivit expats

Jag blev inte så lite glad och förvånad när jag på juldagen steg in hos min väninna på Andersen Road här i Singapore och dessa små liv möter mig:

Och hon blev inte mindre förvånad och imponerad när jag berättade att hennes favorittomtar var födda och uppvuxna bara en km från mitt Sjölid. Och att deras mamma är en driftig och härlig kvinna som började i liten skala med tovning hemma i tomteboden och nu exporterar till hela världen, till och med Singapore.
Stolt blir man.

Vad är det jag ser?

Inte kan det väl vara? Nä? Jo! Det är ett intrampat tuggummi!

Finbesök

I söndags kväll landade lillebror och hans Emelie. De har tagit en lång härlig semester och kommer vara i närområdet ända till 13 jan. Igår började de sin dykkurs, de ska ta sitt open water-cert här och sedan ge sig ut på dykäventyr till Indonesien eller Malaysia. Eftersom vattnet utanför Singapore är tokigt grumligt och inte ger ens en meter sikt kan det nog vara en bra idé att sticka till klarare vatten... Så efter att jag igår varit på basketmatch och hejat fram Jan och Kevin till en seger, anslöt jag till ett gäng entusiastisk dykare för några drinkar. Till min glädje var Gerrie och Dominic där, två matentusiaster av rang. Typiska singaporeaner alltså, där mat är religion. Så nu har jag en lååång lista på de bästa ställena att äta local food, vilken guldgruva. Bästa laksan, bästa nasi lemak, bästa fish head curry. Yummie. Sist men absolut inte minst fick jag adress till importören av Saint Clair-viner från Nya Zeeland. Dominic hade tidigare arbetat som vinimportör och varit agent för bl.a. Antinori, Hugel, Pol Roger. Vilket privilegium att få träffa en likasinnad!

Och ända tills jag laddar upp den är den rättvänd... men håll tillgodo...

Pimp av inläggen

Nu har jag kompletterat flera av inläggen nedan med bilder. Det blir liksom roligare så.

Swedish fika... eller nja...

I torsdags bestämde jag och Nina oss för att testa Swedish Fika Café and Bistro. Får väl erkännas att jag inte hört sådär mycket gott om stället, men självklart var vi tvungna att bilda oss en egen uppfattning om ett "svenskt" ställe i Singapore. Inredningen är ljus och fin och kunde mycket väl tillhört ett svenskt café, så Fika sticker ut i arabkvarteren där det mesta ser helt annorlunda ut.

Tyvärr väl recensionerna jag läst ganska rättvisa, det var ingen kulinarisk upplevelse... En räksmörgås på svenska ska inte serveras med tigerräkor... en skagenröra innehåller inte bara lax... väldigt sällan serverar vi väl köttbullar med smält cheddarost? Och har ni hört talas om den typiskt svenska rätten pasta med gräslök och champinjoner? Nä, stället har förbättringspotential helt klart. Men, att träffa Nina var som alltid mysigt och vi passade också på att besöka Malay Heritage Centre i närheten och Sultan Mosque. Sultan är största moskén i Singapore och vi fick en bra introduktion av en liten farbror som var minst sagt engagerad. Han försäkrade sig flera gånger om att vi inte var från Danmark... pust... vissa teckningar har nog gjort det litet svårt att vara dansk just nu bland muslimer... kanske inte är bättre att vara svensk med tanke på rondellhundar heller...

Glad Nina trots vissen skagenmacka

Anti-rök

I Malaysia är antirökbudskapet lite hårdare än i Sverige:

Rökning dödar och rökning bidrar till lungcancer känns ju lite tamt i jämförelse.

Time flies

Hoppsan så fort tiden har gått de sista dagarna. Kom hem från Borneo i torsdags morgon och tog tag i såna där vardagliga saker som ju faktiskt uppstår även här, även om jag inte skriver om dem :) Jobb, tvätt och pyssel. Torsdag kväll tog vi en Christmas Light Up Tour, en kort fin tur där man fick se hela den fantastiska julbelysningen på Orchard Road med omgivningar. A starlit Christmas är temat för året och färgerna rosa, lila och blått som ska symbolisera glädje, kärlek och något mer lika gulligt som jag inte kommer ihåg. Det är verkligen färgsprakande och härligt på sitt sätt. Jag är inte säker på att precis allt skulle gå in under epitetet smakfullt, men jag tycker det är vackert ändå med alla olika sorters granar, julgranskulor i kolossformat, stjärnor och paket.

I fredags var det dags för julfest på O's jobb och jag och Karin var med som spouses. Kollegorna hade varit och spelat golf i simulator på eftermiddagen och det rådde delade meningar om vem som egentligen vunnit eller slagit längst och ju fler öl som slank ner desto längre blev slagen :)
Vi var på Mandarin Oriental och på deras Melt, en bufférestaurang med fantastisk mat. O's kollegor är från Sri Lanka, Indien, Danmark, Norge och då givetvis Singapore och det fanns något på buffén som passade alla. Hummern passade mig bäst, det är ju så galet gott.

Lördagen gjordes sista julshoppingen och jag fick visat mamma och pappa ION, det flådigaste och nyaste shoppingcenter vi har här i Singapore. Den här lördagen innan jul lär vara den dag på året då det handlas mest i Sverige och jag tror inte det är annorlunda i Singapore, vi fick trängas ordentligt.

På vår tunnelbanestation

Hem på eftermiddagen för att förbereda en liten drink och för att fixa det sista inför Gerd och Rogers ankomst. Framåt kvällen kom härliga familjen Cederkvist, Anki, Michi, Fredrik och Anna och vi fick se vad balkongen höll för då vi till slut var tio pers där. Riktigt roligt. Gerd och Roger anlände efter en lång flygresa, men var förvånansvärt pigga så vi tog oss alla ut på stan och började med middag på Robertson Walk. O är stammis på Hogs Breath på Chijmes och vi trodde väl det skulle vara ett säkert kort att äta där även på Robertson Quay. Men tyvärr levde inte kocken här upp till sina kollegor på Chijmes och det blev ett fasligt utskickande av köttbitar till köket innan alla fått något ätbart. Menmen, sällskapet var viktigare än maten! En runda till Clarke Quay blev det också och då till tokbaren The Clinic. Här får du drinken i droppåse eller sprutor och sitter i rullstolar. Servitriserna är klädda som sjuksyrror och hovmästaren som läkare. Ni hör ju, det hade aldrig varit politiskt korrekt i Sverige, men en rolig grej för att sticka ut i så stort barutbud :)

Roggan och the doctor

Söndagen var det så dags för Raffles, som varit bokat så länge. Jag och O började dagen med liten löptur och simtur, allt för att främja aptiten inför vad som komma skulle. Och jag vet ju precis hur imponerad jag var i somras och trodde kanske inte att det skulle bli samma aha-upplevelse nu. Men jo. Raffles var klätt i julskrud och var vackrare än någonsin och buffén var ännu bättre än jag mindes den. Så för andra gången den här veckan åt jag mig mätt på hummer och nu då dessutom lite småsusig på champagne. Vi hade en helt underbar eftermiddag i denna unika miljö och med alla denna vackra mat. Ett måste om du kommer hit!

Raffles i julskrud, vackrare än någonsin

Concierge Raffles-style

Och så åt jag mig mätt på hummer för tredje gången på en vecka. Galet, jag vet.

En del av den sagolika dessertbuffén

Hela Rafflesgänget, Anna, Gerd, mamma, Ola, pappa, jag, Michi och Anki. Och såklart Roggan som är bakom kameran.

Kan dock intyga att det inte var det lättaste att väcka upp huset efter en liten siesta efter brunchen. Paltkoma är bara förnamnet och taxin till Marina Bay Sands gick tungt :) Men, vi fick se den fina utsikten och även solnedgången, ett jättebra sätt att få lite mer sammanhang på stan.
Kvällen avslutades med en tur på Tanglin och Orchard Road, där vi fick se hundratals singaporeaner njuta av "snöfallet" som Tanglin Mall ordnat. Snö gjord av skum och julmusik gjorde nästan att man fick lite julstämning :)

Idag har sjölidsborna åkt ut till Sentosa, innan vi ikväll ska till Long Bar och dricka Singapore Sling och till Chijmes och äta tapas. Sedan är det ledsamt nog dags för föräldrarna att åka hemåt sent ikväll. De ska flyga till Amsterdam... verkar inte vara det lättaste.. har vi lite tur kommer de tillbaka från flygplatsen och får fira jul här :)

Borneo

Jag vet inte vad jag förväntat mig av Kuala Lumpur, men det överträffades oavsett. Anki och Michi bor i Mont Kiara, som verkar vara något av en expatförort. Hur lugn och stilla som helst, men ändå med alla bekvämligheter och superfina bostadsområden.  Här bodde vi bra i vår alldeles egna lägenhet för helgen.

På lördagen gjorde vi med det man ”måste” göra som förstagångsbesökare i KL, Petronas Towers (tvillingtornen ni känner igen), Menara (tv-tornet som lite liknar en ananas) och dessutom en tur i Chinatown som är kopie-paradiset.  Lyxigt då att ha personlig guide och taxi, vi hann med mycket mer än vi gjort på egen hand. Anki har dessutom varit så ambitiös att hon lärt sig prata malaysiska, vilken prestation och vilken nytta hon har av det!

Mamma i sidenletartagen i Chinatown

Så väl omhändertagna vi blev i KL, stort tack Michi och Anki! Och vilket roligt återseende, verkligen long time no see. Välkomna till Singapore till helgen, vi ser fram emot att träffa er, Fredrik och Anna igen!

Söndag ringde klockan 04.00 och Jeffrey mötte upp för att ta oss till flygplatsen.  Och vilken tur att vi var ute i hyfsat god tid, för lågprisflyg betydde inte effektivitet den här gången. Vi flög AirAsia och det har jag gjort innan utan bekymmer, men den här gången var det alldeles för trångt på flygplatsen… kö till check-in-automaten, kö till baggage drop, kö till security, kö till boarding.

Well well, vi landade lyckligt i Sandakan på nordöstra Borneo några timmar senare. Här var jag och O i somras och hela den här vistelsen är egentligen en repris av sommarens tripp hit. Jag trivdes så bra här och ville gärna visa föräldrarna riktig regnskog. Vi spenderade en soft söndag i Sandakan och givetvis med ett besök på English Tea House, en favorit från i somras. Den gick hem nu också och vi åt en fin middag med tillhörande solnedgång och utsikt över bukten.

Vi kollar solnedgången från takterrassen på vårt hotell i Sandakan

Igår hämtades vi upp av Borneo Eco Tours och guiden Sarat som skulle ta hand om oss de kommande tre dagarna. Första stoppet blev Sepilok Orang utan rehabilitation centre. Och nej, jag har inte särskrivit fel, den heter verkligen orang utan här. Precis som sist var det en fantastisk upplevelse att få se de rehabiliterade orangutangerna (nu svensk stavning då J ). Skillnaden är att nu är det lågsäsong här, så istället för att trängas med 200 pers på plattformen var vi kanske 40 st. Skönt! Sepilok tar hand om skadade och övergivna orangutanger, mestadels bebisar vars mammor dödats i samband med att man röjer mark för palmoljeplantager. Palmoljeplantagerna är verkligen ett bekymmer här. Som alltid är det ekonomi mot ekologi. Man är beroende av intäkterna från plantagerna, men de är ett hot mot djurlivet, ett stort hot.

Såhär ser de åtråvärda frukterna från palmerna ut innan de pressas till olja

I takt med att plantagerna breder ut sig minskar områdena där apor av olika slag, elefanter och kattdjur kan äta och fortplanta sig. Vill man hjälpa Sepilok att fortsätta sitt arbete för de sötaste orangutanger man kan tänka sig, besök:

  http://www.orangutan-appeal.org.uk/

Här kan du adoptera en liten apa!

En apfamilj

Och en till... Se så fint och försiktigt hon håller sin lilla bebis.

Kan man få äta i fred kanske?

Sedan igår eftermiddag har vi fått vara på genomtänkta Sukau Rainforest Lodge. En lodge mitt i regnskogen vid Kinabatangan River och med en rad ekoturism-priser i bagaget. Vi hade också sån tur så att lodgen är precis nyrenoverad, vilket innebär att jag står mitt i regnskogen och duschar varmt i ett badrum långt snyggare än det jag har hemma.  Soluppvärmt vatten då givetvis! Här har vi fått åka båt på floden med vår kunniga guide och sett hornbills, näsapor, silverlangurer, krokodil, makak, ejdrar och hägrar. Elefanterna ville tyvärr inte visa sig som de gjorde i somras.

Vi kom riktigt nära proboscis monkeys den här gången

Nja, vackra är de ju inte...

Men charmiga och ganska mänskliga

Och nu sitter jag på lodgens veranda, med regnskogens alla ljud tätt inpå. Cikadorna tävlar i decibel, geckorna likaså och en och annan nattfågel gör sig påmind. Och så bloggar jag.

Världen är bra liten tack vare det där Internet.

Skymning på Kinabatangan River

Sightseeing en masse

Det har varit innehållsrika dagar, de här dagarna sedan föräldrarna kom. Till min glädje var det pigga päron som landade, efter en flygning med 30% tomma platser var det nästan utvilade.  Så första kvällen blev det Blu Jazz Café och Divine, ett beprövat koncept för besökare. Gick hem den här gången också, Divine är verkligen ett otroligt vackert ställe. Taxichaffisen som körde oss från flygplatsen bjöd på bakgrunden till denna gotiska byggnad, uppförd så sent som 2001. Det är uppenbarligen ett kontorshotell, men endast för bolag stadda vid kassa. Inte för inte går det under namnet billion dollar company tower.

Vin"källaren" på Divine

Pappsen lider av gikt och därför lämnade vi honom hemma i onsdags för att vila sig. Jag och mamma drog till Clarke Quay för lunch efter jag jobbat klart och mamma testat poolen.  Våra förra besökare tipsade om att Hooters där hade bra lunch, så som ganska otypiska gäster just där njöt vi lunch precis bredvid Singapore River. För er som inte känner igen Hooters är konceptet snygga servitriser i så lite kläder som möjligt, men med väldigt mycket glimt i ögat. Som sagt, jag och mamma är ganska inte den genomsnittlige gästen. Han ser nog annorlunda ut.

En tur till Little India hanns också med och jag fick chansen att visa mamma det ordnade kaoset på Mostafa Centre.  Det kanske är något fel på mig, men jag tycker det är underhållning att strosa runt där bland alla möjliga och omöjliga pryttlar. Allt från märkesjeans till buddhafigurer, klockor och mediciner.

På kvällen blev det middag på Newton Circus, klart att man måste uppleva ett hawker centre. God grillad vitlöksräka, black peppar beef, sweet and sour chicken, chilli squid… mmm…

Torsdagen inleddes med läkarbesök för gikten. 2 min hos doktorn och en påse medicin senare var vi redo för Chinatown, där det strosades och mystes några timmar. Det tog pappa knappt en halvtimme att lokalisera den österrikiska korvhandlaren och inhandla en käserwurst… är någon förvånad? J

Kvällen vigdes åt food walk, tredje gången gillt för mig. Snart känner jag mig redo att hålla den där turen själv, hade inte det varit något? Att hålla guidade turer på svenska i östra Singapore? Ska nog slå mig ihop med Tony Tan och utveckla den idén... Än en gång bjöd Tony på en suverän tur, den mannen är ett uppslagsverk vad gäller Singapore och han är så engagerande.

Fredag ringde klockan mitt i natten kändes det som… jag jobbade fram till halv två och packade sen och fixade, så när klockan ringde vid sex var det en nära-döden-upplevelse för stackars mig som haft sovmorgon i två månader J Men, vi kom med bussen och 5 timmar och oräkneliga palmoljeplantager senare var vi framme i Mont Kiara, förort/stadsdel i Kuala Lumpur. Där mötte Michi oss, och vilket glatt återseende! Michi var leverantör till Frankab på den tiden och bor nu här med sin familj sedan 7 år. Så kvällen spenderades hemma hos familjen i deras fina våning med god mat och härligt prat! Som av en lycklig händelse hade det precis investerats i en extra lägenhet för uthyrning, så lyxigt nog fick vi en egen lägenhet att husera i två nätter.

Pappa och Anki

Nu sitter vi och äter frukost på ett café i närheten och ska snart sticka iväg och kolla på Petrona Towers. Ett måste när man är här i KL, är det inte?

Life is good, för att citera en prinsessa jag känner och saknar.

Besökstid: 7 dec - 13 jan

Idag börjar en härlig månad. Idag landar mamma och pappa, för att vara i Asien de närmaste två veckorna. På fredag åker vi tillsammans till Kuala Lumpur för att hälsa på gamla vänner och sedan flyga vidare till Borneo. När vi är tillbaka kommer Gerd och Roger och vi får fullt hus några dagar innan föräldrarna flyger hemåt igen. Gerd och Roger drar vidare till Malaysia och lagom tills dess landar lillebror och Emelie. Till nyår är det fullt hus igen då G&R kommer tillbaka. Efter nyår sticker Mackan & Emelie ut på egna äventyr, ungefär samtidigt som G&R åker hemåt. Då kommer O tillbaka från julfirande i Sverige och vi åker till Australien. För att sedan komma tillbaka och hinna få ett par dagar med M&E innan de flyger mot kylan igen. Oh, så mysigt det ska bli att få ha hela huset fullt med sjölidsbor!

Sköna sköna söndag

Vilken härlig söndag med Maria och Daniel vi fick, helt perfekt! Här kommer den som bildserie:

Asiatisk brunch på Swissotel Merchant Court

Vandringen började i West Coast Park, där pojkarna testade träningsredskapen

Men det är svårt när man är 30 cm längre än den genomsnittlige singaporeanen :)

Idylliska West Coast Park. Men med en highway på ena sidan och hamnen som ni ser i bakgrunden på andra sidan.

Vi hamnade i Haw Par Villa, park med enorma kinesiska mytologiska figurer

Och en del japanska.... och svenska....

I Kent Bridge Park fick man lova att inte plocka några fåglar.

Målet för vandringen, trädtoppsgångarna mellan Hort Park och Mt Faber

Henderson Waves, vacker vågig träbro ca 70 meter över marken

Utsikt över massor av HDB-hus

Solnedgång från Mt Faber

Efter dryga tre timmars vandring förtjänade vi att avsluta med middag på Emerald Lodge, trötta, törstiga och nöjda.

Nycirkus på fredagkvällen

O har länge velat gå på en nycirkusshow ute på Sentosa, Voyage de la Vie, och i fredags kväll hade vi bokat biljetter. Storyn ska tydligen vara en pojkes sökande efter sitt öde, sin mening med livet, men det kanske inte var det vi uppfattade mest. Men, det vi däremot fick, var en fantastisk uppvisning av akrobatik, gymnastik, dans, sång, lite trolleri och inte minst dekor. Som att gå på cirkus som liten, men nu inflyttat till finsalongen, mer välkoreograferat, mer spektakulära dräkter och mer fartfyllt. Till en lite annan budget gissar jag.

Lördag morgon hade vi planerat att göra en liten vandring från West Coast Park till Mt Faber, men vaknade till ösregn och fick tänka om. Istället blev det en soft morgon och sedan en dagbio. Såg The next three days med Russel Crowe och den var minst sagt spännande, jag satt på nålar i två timmar. Måste bara höja ett varningens finger. Liam Neeson skyltas lika mycket som Russel Crowe, men är du där för hans skull kommer du bli besviken. Visst, han har en viktig roll. I fem minuter. That's it, sen syns han inte till mer.

I tisdags kväll var O inbjuden till någon slags VIP-after work, och vi hakade på. Fria drinkar passade gänget liksom. Det var väl en trevlig tillställning och så, men det roligaste var nog ändå utlottningen där jag vann! Så igår var vi på Fairmont Hotel och åt italienskt på deras Prego-restaurang för ett härligt litet presentkort. Tyvärr var väl min föreställning om en liten ombonad italiensk restaurang med röd-vita dukar inte riktigt vad vi fick, det var tvärtom en matsal med högt i tak och klinisk belysning. Men men, maten var helt ok, Valpolicellan var god och sällskapet fint så det blev en bra kväll.

Nu är det söndag förmiddag. O är ute och springer och jag sitter här och hostar upp mig. Förkylningen håller i sig men är på rätt håll. Vi ska möta Daniel och Maria för lunch snart och sen hoppas jag att det fina vädret håller i sig så att vi kan vandra till Mt Faber i eftermiddag istället.

En sak är säker, helgen går precis lika fort här som hemma.

Julpyssel

SWEA här i Singapore har en massa aktiviteter på schemat, luncher, välgörenhetsprojekt, fester. Matlag är en av de aktiviteterna och igår fick jag ersätta Marie då hon inte kunde komma. Vi var 8 tjejer som träffades hemma hos Jessica och det var en väldigt mysig kväll. Normalt går det till så att värdinnan har planerat och handlat maten och så lagar man tillsammans, men den här kvällen hade Jessica lagt upp det annorlunda. Hon hade fixat enklare mat och sedan skulle det julpysslas! Vi gjorde pepparkaksdeg, bakade kavring, kokade glögg och gjorde skånsk julsenap. Jessica har varit matskribent i Sverige och det syntes i köket, så otroligt välutrustat, en ren fröjd att laga mat där. Jag fick lite inspiration tillbaka, har inte varit så motiverad på matlagningsfronten det senaste. Nu måste det iaf bakas pepparkakor, i kylen ligger en härlig deg, bakad enligt recept från Rosendals trädgårdar. Yummie.

Det ligger nog verkligen något i det där att svensken aldrig är så svensk som utomlands. Igår utbyttes det vilt tips om var man hittar det ena och det andra, någon visste var grönkålen fanns, någon hade lokaliserat ostbågar. Och där stod vi och gjorde senap, i tropisk värme, ackompanjerade av svensk julmusik. Det tål att tänkas på när det tycks så mycket om invandrare som "bara umgås med varandra" och håller på sina traditioner. Jag tror vi är precis likadana, det är väldigt enkelt att söka sig till sina egna.

Såhär fina var vi...

...på balen...

Marie, jag och Eva

Ingemar, Nina, jag och Eva