onsdag 20 oktober 2010
En nivå till...
Tänkte ta det här med hemmafrulivet en nivå till, och började i tisdags på pilates. På dagtid då givetvis, med bara kvinnor som inte heller jobbar :) En härlig australiensiska som har passen när hon inte undervisar balett, och det syns på henne. Har nog aldrig sett någon så totalt i kontroll över sin kropp, inte en darrning, inte en oplanerad rörelse. I början tyckte jag att det var väl snällt, stretcha lite hit, lite dit, nån magövning. Sen började passet på riktigt. Och jag insåg att jag är ohyggligt stel och ovig och någonstans där mellan huvudet mot knäna och benet rakt ut, rakt upp kände jag att det här kommer vara bra för mig. Så tisdag och torsdag tänjer och sträcker jag först och går sedan på Starbucks med ladysarna och får lite mer inblick i hur Singapores hemmafruar har det. Trevligt var ordet.
tisdag 19 oktober 2010
måndag 18 oktober 2010
En alldeles alldeles underbar....
....helg i Hua Hin har det varit. Sist jag var där var i januari 2002 och tyvärr är det jag kommer ihåg mest en matförgiftning. Då var vi och hälsade på en svensk kille som rekommenderade en annan svensk killes restaurang och det kändes ju relativt ofarligt. Tills jag kräktes första gången. I ett avloppsdike på en bensinmack. 10 min innan vi gick på nattbussen som skulle ta 16 timmar.
Det var en lååång bussresa som spenderades på toaletten (som genom ett mirakel faktiskt fanns) och med M letandes plastpåsar bland alla bussens resenärer. Nåja, det gick ju också. Och väl framme på Koh Phangan kändes allt värt.
Det var iaf på tiden att jag fick bättre minnen av Hua Hin och det fick jag med besked. Vi åkte tillsammans med Jan, som är sydostasienchef för IFS, Olas arbetsgivare, hans fru Karin och dotter Helena. Jan och Ola var masochistiska nog att kliva upp vid sex-tiden fredag och lördag för att spela golf, medan vi tjejer var klokare än så och spenderade dagarna vid poolen.
Intercontinental är nog det bästa hotell jag bott på. Inte för att raden av lyxhotell jag bott på är sådär vansinnigt lång, men av de som faktiskt finns på listan är detta det bästa. 10 månader gammalt, relativt litet och med service som är sådär vänlig, men inte undfallande.
Första kvällen åt vi helt fantastisk thaimat, pineapple fried rice, steamed seabass, satay, färska vårrullar, crab cakes, cashew nut chicken, färsk frukt. Så vällagat, så exceptionellt gott. Så exceptionellt mätt.
Fredag vid poolen och sen middag på en lokalt känd restaurang. Jag trodde inte det skulle hända i Hua Hin, men vi var näst intill de enda västturisterna på en fullsatt restaurang. Och jag förstår varför, det här var en värdig uppföljare till torsdagkvällen, ännu en orgie i vällagad thaimat och ännu en kväll långt bortom behagligt mätt. En liten tur på night market och ett bikinifynd senare var vi tillbaka på hotellet.
Lördag förmiddag vid poolen och sedan dags för avresa mot Bangkok. Jan med familj flög hemåt, men vi hade ett dygn kvar och det gjorde vi det mesta av. När vi var här förra gången åt vi middag på 59e våning, på Vertigo Grill & Bar och det var spektakulärt. Den här gången ville vi se hur det var på 57e våning och checkade därför in på Banyan Tree Hotel, hotellet som hör till Vertigo :) Ett underbart hotell det också, och det känns ju så himla konstigt att jag nu fick bo på hotell som jag bara suckat längtansfullt över tidigare. Och lika konstigt är det kanske att jag inte unnat mig detta tidigare, för Thailand är verkligen the place om man vill bo på lyxhotell billigt. En natt i premier suite på Banyan Tree kostar motsvarande 1400 SEK. Vad får du för det i Sverige? Ett dubbel på Nissastigen? (Inte för att det är det sämsta :)
Efter en efterlängtad pizza och tiramisu på Zanotti tog vi en tidig lördagkväll. Känns det som att helgen har gått i frosseriets tecken förresten? (Inte för inte var jag i poolen vid åtta idag och tvingade mig igenom längd efter längd :)
Sammanfattningsvis en helt perfekt helg. Helt galet att man kan göra Thailand över helgen, det här är verkligen rätt del av världen för härliga weekendutflykter.
Det var en lååång bussresa som spenderades på toaletten (som genom ett mirakel faktiskt fanns) och med M letandes plastpåsar bland alla bussens resenärer. Nåja, det gick ju också. Och väl framme på Koh Phangan kändes allt värt.
Det var iaf på tiden att jag fick bättre minnen av Hua Hin och det fick jag med besked. Vi åkte tillsammans med Jan, som är sydostasienchef för IFS, Olas arbetsgivare, hans fru Karin och dotter Helena. Jan och Ola var masochistiska nog att kliva upp vid sex-tiden fredag och lördag för att spela golf, medan vi tjejer var klokare än så och spenderade dagarna vid poolen.
Intercontinental är nog det bästa hotell jag bott på. Inte för att raden av lyxhotell jag bott på är sådär vansinnigt lång, men av de som faktiskt finns på listan är detta det bästa. 10 månader gammalt, relativt litet och med service som är sådär vänlig, men inte undfallande.
Första kvällen åt vi helt fantastisk thaimat, pineapple fried rice, steamed seabass, satay, färska vårrullar, crab cakes, cashew nut chicken, färsk frukt. Så vällagat, så exceptionellt gott. Så exceptionellt mätt.
Fredag vid poolen och sen middag på en lokalt känd restaurang. Jag trodde inte det skulle hända i Hua Hin, men vi var näst intill de enda västturisterna på en fullsatt restaurang. Och jag förstår varför, det här var en värdig uppföljare till torsdagkvällen, ännu en orgie i vällagad thaimat och ännu en kväll långt bortom behagligt mätt. En liten tur på night market och ett bikinifynd senare var vi tillbaka på hotellet.
Lördag förmiddag vid poolen och sedan dags för avresa mot Bangkok. Jan med familj flög hemåt, men vi hade ett dygn kvar och det gjorde vi det mesta av. När vi var här förra gången åt vi middag på 59e våning, på Vertigo Grill & Bar och det var spektakulärt. Den här gången ville vi se hur det var på 57e våning och checkade därför in på Banyan Tree Hotel, hotellet som hör till Vertigo :) Ett underbart hotell det också, och det känns ju så himla konstigt att jag nu fick bo på hotell som jag bara suckat längtansfullt över tidigare. Och lika konstigt är det kanske att jag inte unnat mig detta tidigare, för Thailand är verkligen the place om man vill bo på lyxhotell billigt. En natt i premier suite på Banyan Tree kostar motsvarande 1400 SEK. Vad får du för det i Sverige? Ett dubbel på Nissastigen? (Inte för att det är det sämsta :)
Efter en efterlängtad pizza och tiramisu på Zanotti tog vi en tidig lördagkväll. Känns det som att helgen har gått i frosseriets tecken förresten? (Inte för inte var jag i poolen vid åtta idag och tvingade mig igenom längd efter längd :)
Sammanfattningsvis en helt perfekt helg. Helt galet att man kan göra Thailand över helgen, det här är verkligen rätt del av världen för härliga weekendutflykter.
| Vårt rum, med inbyggd balkong, på Interncontinental |
| Öppet kök på Intercontinental. Här skapades magi. |
| Hela sällskapet, vid bordet närmast köket |
| Ett axplock av allt det goda |
| Utsikt från balkongen över poolområdet och stranden |
| Phuket lobster. 1.6 kg. Grotesk är bara förnamnet. |
| På den mer lokala restaurangen, vid havet |
| Lobbyn på Interncontinental |
onsdag 13 oktober 2010
Hoppsan...
...jag som tyckte ni varit lite lata på kommentarsfronten, tills Jossan idag gjorde mig uppmärksam på att jag visst spärrat den funktionen... men nu så, är det fritt fram och de tas tacksam emot!
tisdag 12 oktober 2010
Free flow champagne brunch på Ritz Carlton
Jag tror jag låter bilderna tala för sig själva. Yummie.
| Creme brulee, chokladfondant, bärmousse |
| Fritt flöde av Moet |
| Ostron i massor, ål, gåslevermousse |
| Hummer så nykokt att den serverades ljummen. Frossa! |
| Sashimi, räkor, krabba, musslor |
| En nyhalstrad pilgrimsmussla kanske? Eller sparris i tryffelcreme? |
| Alexandras bord |
| Sushibordet |
| Chokladfontän |
| Macrooner, mangomousse, vanij- och nougatbakelse |
Äntligen helg...
...hihi... som om inte varje dag är helg för mig... men iaf var det skönt att vakna på lördagen, inte av att Ola åker till jobbet, utan tillsammans och med en relativt öppen dag framför oss. Ola började med att ta mig, aningen rom-trött efter kvällen på Ku De Ta, till sitt favorithak när det kommer till burgare, Carls Jr. Och jag förstår varför, större burgare vet jag inte om jag sett. Lagom runda vaggade vi sen ut på stan, en promenad på Orchard Road innan det var dags att handla kvällens mat och ta oss hemåt. Daniel, en svensk "sjöman" som Ola lärt känna här, skulle nu lämna Singapore för att segla sin rigg till Brasilien och jag tyckte att svensk husman skulle bli en bra avslutning för honom som varit här bra länge. Så lördagkvällen spenderades med fläsk, löksås och lingon på balkongen innan en senare bio.
Marina Bay Sands
Utan att ha varit i Dubai, får jag ibland en sådan känsla här.
I fredags började vi kvällen på en japansk restaurang i området vid Marina Bay. Som namnet antyder är det vid havet och liksom vid hamnen, men då inte godshamnen :) Ett sånt där mysigt område med restauranger och barer och en fredagkväll som den här, massor av människor.
Målet för kvällen var en nyöppnad bar/klubb på ett riktigt spektakulärt ställe. Marina Bay Sands är ett helt enormt bygge, hotell, casino, barer, restauranger, shopping, och där på toppen har Ku De Ta öppnat. Tydligen en filial till en känd klubb på Bali som ni kanske hört talas om (inte jag :).
Så längst upp till vänster, i liksom fören om man vill se det som ett skepp, drack vi drinkar med utsikt över hela centrala Singapore. Fantastiskt.
Sällskapet var en rolig mix av människor, Jamian och Amy från Singapore, Mai från Bangkok, jag, Ola, Maria, Daniel x2 och Eva från Sverige och Robert från San Fransisco. Som alltid är människors olika historia det bästa med att resa.
I fredags började vi kvällen på en japansk restaurang i området vid Marina Bay. Som namnet antyder är det vid havet och liksom vid hamnen, men då inte godshamnen :) Ett sånt där mysigt område med restauranger och barer och en fredagkväll som den här, massor av människor.
Målet för kvällen var en nyöppnad bar/klubb på ett riktigt spektakulärt ställe. Marina Bay Sands är ett helt enormt bygge, hotell, casino, barer, restauranger, shopping, och där på toppen har Ku De Ta öppnat. Tydligen en filial till en känd klubb på Bali som ni kanske hört talas om (inte jag :).
![]() |
| Marina Bay Sands |
Sällskapet var en rolig mix av människor, Jamian och Amy från Singapore, Mai från Bangkok, jag, Ola, Maria, Daniel x2 och Eva från Sverige och Robert från San Fransisco. Som alltid är människors olika historia det bästa med att resa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

