Borneo

Jag vet inte vad jag förväntat mig av Kuala Lumpur, men det överträffades oavsett. Anki och Michi bor i Mont Kiara, som verkar vara något av en expatförort. Hur lugn och stilla som helst, men ändå med alla bekvämligheter och superfina bostadsområden.  Här bodde vi bra i vår alldeles egna lägenhet för helgen.

På lördagen gjorde vi med det man ”måste” göra som förstagångsbesökare i KL, Petronas Towers (tvillingtornen ni känner igen), Menara (tv-tornet som lite liknar en ananas) och dessutom en tur i Chinatown som är kopie-paradiset.  Lyxigt då att ha personlig guide och taxi, vi hann med mycket mer än vi gjort på egen hand. Anki har dessutom varit så ambitiös att hon lärt sig prata malaysiska, vilken prestation och vilken nytta hon har av det!

Mamma i sidenletartagen i Chinatown

Så väl omhändertagna vi blev i KL, stort tack Michi och Anki! Och vilket roligt återseende, verkligen long time no see. Välkomna till Singapore till helgen, vi ser fram emot att träffa er, Fredrik och Anna igen!

Söndag ringde klockan 04.00 och Jeffrey mötte upp för att ta oss till flygplatsen.  Och vilken tur att vi var ute i hyfsat god tid, för lågprisflyg betydde inte effektivitet den här gången. Vi flög AirAsia och det har jag gjort innan utan bekymmer, men den här gången var det alldeles för trångt på flygplatsen… kö till check-in-automaten, kö till baggage drop, kö till security, kö till boarding.

Well well, vi landade lyckligt i Sandakan på nordöstra Borneo några timmar senare. Här var jag och O i somras och hela den här vistelsen är egentligen en repris av sommarens tripp hit. Jag trivdes så bra här och ville gärna visa föräldrarna riktig regnskog. Vi spenderade en soft söndag i Sandakan och givetvis med ett besök på English Tea House, en favorit från i somras. Den gick hem nu också och vi åt en fin middag med tillhörande solnedgång och utsikt över bukten.

Vi kollar solnedgången från takterrassen på vårt hotell i Sandakan

Igår hämtades vi upp av Borneo Eco Tours och guiden Sarat som skulle ta hand om oss de kommande tre dagarna. Första stoppet blev Sepilok Orang utan rehabilitation centre. Och nej, jag har inte särskrivit fel, den heter verkligen orang utan här. Precis som sist var det en fantastisk upplevelse att få se de rehabiliterade orangutangerna (nu svensk stavning då J ). Skillnaden är att nu är det lågsäsong här, så istället för att trängas med 200 pers på plattformen var vi kanske 40 st. Skönt! Sepilok tar hand om skadade och övergivna orangutanger, mestadels bebisar vars mammor dödats i samband med att man röjer mark för palmoljeplantager. Palmoljeplantagerna är verkligen ett bekymmer här. Som alltid är det ekonomi mot ekologi. Man är beroende av intäkterna från plantagerna, men de är ett hot mot djurlivet, ett stort hot.

Såhär ser de åtråvärda frukterna från palmerna ut innan de pressas till olja

I takt med att plantagerna breder ut sig minskar områdena där apor av olika slag, elefanter och kattdjur kan äta och fortplanta sig. Vill man hjälpa Sepilok att fortsätta sitt arbete för de sötaste orangutanger man kan tänka sig, besök:

  http://www.orangutan-appeal.org.uk/

Här kan du adoptera en liten apa!

En apfamilj

Och en till... Se så fint och försiktigt hon håller sin lilla bebis.

Kan man få äta i fred kanske?

Sedan igår eftermiddag har vi fått vara på genomtänkta Sukau Rainforest Lodge. En lodge mitt i regnskogen vid Kinabatangan River och med en rad ekoturism-priser i bagaget. Vi hade också sån tur så att lodgen är precis nyrenoverad, vilket innebär att jag står mitt i regnskogen och duschar varmt i ett badrum långt snyggare än det jag har hemma.  Soluppvärmt vatten då givetvis! Här har vi fått åka båt på floden med vår kunniga guide och sett hornbills, näsapor, silverlangurer, krokodil, makak, ejdrar och hägrar. Elefanterna ville tyvärr inte visa sig som de gjorde i somras.

Vi kom riktigt nära proboscis monkeys den här gången

Nja, vackra är de ju inte...

Men charmiga och ganska mänskliga

Och nu sitter jag på lodgens veranda, med regnskogens alla ljud tätt inpå. Cikadorna tävlar i decibel, geckorna likaså och en och annan nattfågel gör sig påmind. Och så bloggar jag.

Världen är bra liten tack vare det där Internet.

Skymning på Kinabatangan River

Sightseeing en masse

Det har varit innehållsrika dagar, de här dagarna sedan föräldrarna kom. Till min glädje var det pigga päron som landade, efter en flygning med 30% tomma platser var det nästan utvilade.  Så första kvällen blev det Blu Jazz Café och Divine, ett beprövat koncept för besökare. Gick hem den här gången också, Divine är verkligen ett otroligt vackert ställe. Taxichaffisen som körde oss från flygplatsen bjöd på bakgrunden till denna gotiska byggnad, uppförd så sent som 2001. Det är uppenbarligen ett kontorshotell, men endast för bolag stadda vid kassa. Inte för inte går det under namnet billion dollar company tower.

Vin"källaren" på Divine

Pappsen lider av gikt och därför lämnade vi honom hemma i onsdags för att vila sig. Jag och mamma drog till Clarke Quay för lunch efter jag jobbat klart och mamma testat poolen.  Våra förra besökare tipsade om att Hooters där hade bra lunch, så som ganska otypiska gäster just där njöt vi lunch precis bredvid Singapore River. För er som inte känner igen Hooters är konceptet snygga servitriser i så lite kläder som möjligt, men med väldigt mycket glimt i ögat. Som sagt, jag och mamma är ganska inte den genomsnittlige gästen. Han ser nog annorlunda ut.

En tur till Little India hanns också med och jag fick chansen att visa mamma det ordnade kaoset på Mostafa Centre.  Det kanske är något fel på mig, men jag tycker det är underhållning att strosa runt där bland alla möjliga och omöjliga pryttlar. Allt från märkesjeans till buddhafigurer, klockor och mediciner.

På kvällen blev det middag på Newton Circus, klart att man måste uppleva ett hawker centre. God grillad vitlöksräka, black peppar beef, sweet and sour chicken, chilli squid… mmm…

Torsdagen inleddes med läkarbesök för gikten. 2 min hos doktorn och en påse medicin senare var vi redo för Chinatown, där det strosades och mystes några timmar. Det tog pappa knappt en halvtimme att lokalisera den österrikiska korvhandlaren och inhandla en käserwurst… är någon förvånad? J

Kvällen vigdes åt food walk, tredje gången gillt för mig. Snart känner jag mig redo att hålla den där turen själv, hade inte det varit något? Att hålla guidade turer på svenska i östra Singapore? Ska nog slå mig ihop med Tony Tan och utveckla den idén... Än en gång bjöd Tony på en suverän tur, den mannen är ett uppslagsverk vad gäller Singapore och han är så engagerande.

Fredag ringde klockan mitt i natten kändes det som… jag jobbade fram till halv två och packade sen och fixade, så när klockan ringde vid sex var det en nära-döden-upplevelse för stackars mig som haft sovmorgon i två månader J Men, vi kom med bussen och 5 timmar och oräkneliga palmoljeplantager senare var vi framme i Mont Kiara, förort/stadsdel i Kuala Lumpur. Där mötte Michi oss, och vilket glatt återseende! Michi var leverantör till Frankab på den tiden och bor nu här med sin familj sedan 7 år. Så kvällen spenderades hemma hos familjen i deras fina våning med god mat och härligt prat! Som av en lycklig händelse hade det precis investerats i en extra lägenhet för uthyrning, så lyxigt nog fick vi en egen lägenhet att husera i två nätter.

Pappa och Anki

Nu sitter vi och äter frukost på ett café i närheten och ska snart sticka iväg och kolla på Petrona Towers. Ett måste när man är här i KL, är det inte?

Life is good, för att citera en prinsessa jag känner och saknar.

Besökstid: 7 dec - 13 jan

Idag börjar en härlig månad. Idag landar mamma och pappa, för att vara i Asien de närmaste två veckorna. På fredag åker vi tillsammans till Kuala Lumpur för att hälsa på gamla vänner och sedan flyga vidare till Borneo. När vi är tillbaka kommer Gerd och Roger och vi får fullt hus några dagar innan föräldrarna flyger hemåt igen. Gerd och Roger drar vidare till Malaysia och lagom tills dess landar lillebror och Emelie. Till nyår är det fullt hus igen då G&R kommer tillbaka. Efter nyår sticker Mackan & Emelie ut på egna äventyr, ungefär samtidigt som G&R åker hemåt. Då kommer O tillbaka från julfirande i Sverige och vi åker till Australien. För att sedan komma tillbaka och hinna få ett par dagar med M&E innan de flyger mot kylan igen. Oh, så mysigt det ska bli att få ha hela huset fullt med sjölidsbor!

Sköna sköna söndag

Vilken härlig söndag med Maria och Daniel vi fick, helt perfekt! Här kommer den som bildserie:

Asiatisk brunch på Swissotel Merchant Court

Vandringen började i West Coast Park, där pojkarna testade träningsredskapen

Men det är svårt när man är 30 cm längre än den genomsnittlige singaporeanen :)

Idylliska West Coast Park. Men med en highway på ena sidan och hamnen som ni ser i bakgrunden på andra sidan.

Vi hamnade i Haw Par Villa, park med enorma kinesiska mytologiska figurer

Och en del japanska.... och svenska....

I Kent Bridge Park fick man lova att inte plocka några fåglar.

Målet för vandringen, trädtoppsgångarna mellan Hort Park och Mt Faber

Henderson Waves, vacker vågig träbro ca 70 meter över marken

Utsikt över massor av HDB-hus

Solnedgång från Mt Faber

Efter dryga tre timmars vandring förtjänade vi att avsluta med middag på Emerald Lodge, trötta, törstiga och nöjda.

Nycirkus på fredagkvällen

O har länge velat gå på en nycirkusshow ute på Sentosa, Voyage de la Vie, och i fredags kväll hade vi bokat biljetter. Storyn ska tydligen vara en pojkes sökande efter sitt öde, sin mening med livet, men det kanske inte var det vi uppfattade mest. Men, det vi däremot fick, var en fantastisk uppvisning av akrobatik, gymnastik, dans, sång, lite trolleri och inte minst dekor. Som att gå på cirkus som liten, men nu inflyttat till finsalongen, mer välkoreograferat, mer spektakulära dräkter och mer fartfyllt. Till en lite annan budget gissar jag.

Lördag morgon hade vi planerat att göra en liten vandring från West Coast Park till Mt Faber, men vaknade till ösregn och fick tänka om. Istället blev det en soft morgon och sedan en dagbio. Såg The next three days med Russel Crowe och den var minst sagt spännande, jag satt på nålar i två timmar. Måste bara höja ett varningens finger. Liam Neeson skyltas lika mycket som Russel Crowe, men är du där för hans skull kommer du bli besviken. Visst, han har en viktig roll. I fem minuter. That's it, sen syns han inte till mer.

I tisdags kväll var O inbjuden till någon slags VIP-after work, och vi hakade på. Fria drinkar passade gänget liksom. Det var väl en trevlig tillställning och så, men det roligaste var nog ändå utlottningen där jag vann! Så igår var vi på Fairmont Hotel och åt italienskt på deras Prego-restaurang för ett härligt litet presentkort. Tyvärr var väl min föreställning om en liten ombonad italiensk restaurang med röd-vita dukar inte riktigt vad vi fick, det var tvärtom en matsal med högt i tak och klinisk belysning. Men men, maten var helt ok, Valpolicellan var god och sällskapet fint så det blev en bra kväll.

Nu är det söndag förmiddag. O är ute och springer och jag sitter här och hostar upp mig. Förkylningen håller i sig men är på rätt håll. Vi ska möta Daniel och Maria för lunch snart och sen hoppas jag att det fina vädret håller i sig så att vi kan vandra till Mt Faber i eftermiddag istället.

En sak är säker, helgen går precis lika fort här som hemma.

Julpyssel

SWEA här i Singapore har en massa aktiviteter på schemat, luncher, välgörenhetsprojekt, fester. Matlag är en av de aktiviteterna och igår fick jag ersätta Marie då hon inte kunde komma. Vi var 8 tjejer som träffades hemma hos Jessica och det var en väldigt mysig kväll. Normalt går det till så att värdinnan har planerat och handlat maten och så lagar man tillsammans, men den här kvällen hade Jessica lagt upp det annorlunda. Hon hade fixat enklare mat och sedan skulle det julpysslas! Vi gjorde pepparkaksdeg, bakade kavring, kokade glögg och gjorde skånsk julsenap. Jessica har varit matskribent i Sverige och det syntes i köket, så otroligt välutrustat, en ren fröjd att laga mat där. Jag fick lite inspiration tillbaka, har inte varit så motiverad på matlagningsfronten det senaste. Nu måste det iaf bakas pepparkakor, i kylen ligger en härlig deg, bakad enligt recept från Rosendals trädgårdar. Yummie.

Det ligger nog verkligen något i det där att svensken aldrig är så svensk som utomlands. Igår utbyttes det vilt tips om var man hittar det ena och det andra, någon visste var grönkålen fanns, någon hade lokaliserat ostbågar. Och där stod vi och gjorde senap, i tropisk värme, ackompanjerade av svensk julmusik. Det tål att tänkas på när det tycks så mycket om invandrare som "bara umgås med varandra" och håller på sina traditioner. Jag tror vi är precis likadana, det är väldigt enkelt att söka sig till sina egna.

Såhär fina var vi...

...på balen...

Marie, jag och Eva

Ingemar, Nina, jag och Eva